åkte hon och Lisa.... vi packade och packade och allt gick bra. vi åt en god middag tillsammans hela familjen + lisa.
24:00 lämnade de hemmet. jag kramade om henne och kände att tårarna inte var långt borta..
en kort farväl, ett ömsint sådant och där det sista hon sa innan hon satte sig i bilen var: vi syns om en månad pappa!"a (en månad...känns som en evighet)
hade svårt för att sova - vaknade säkert 10 ggr. har haft ont i magen också - måste bero på att jag känner mig nedstämd
i morse ringde jag henne och då var de i mora - allt var okey.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar