"mona sahlin försökte förgäves skaffa sig patriarkal legitimitet genom att åberopa både palme och gunnar sträng. på kort tid förvandlades ”världens starkaste socialdemokrati” till en aladåb i styv kuling – medlemmarna ersattes av en marknadsavdelning som gett sig fan på att inte ge upp innan man blivit ett borgerligt parti bland de andra. att analysera sossarna under sahlins ledning, är som att piska en död häst.
det är många som ropat efter ”ett starkt ledarskap”, en fras som hämtad ur den disciplinerande partihistoriken men som lika mycket avspeglar vår tids antidemokratiska ideal. underförstått, då som nu, är att medlemmarna/folket inte fattar att skutan ska riktas ännu mer högerut. Det är samma röster som nu gör gällande att juholt har kuppat sig till sin post.
i själva verket har valprocessen aldrig varit så demokratisk som den här gången. inget namn var av gudarna givet, men kandidaterna var många och sållades bort en efter en av en valberedning som hellre hade örat mot marken än mot marknaden."
kommer nån att bygga juholts monument? de senaste veckornas tafatta försök får mig att fortfarande reflektera över socialdemokratins trauma - till stor del ett resultat av partiets försök att alltid gå den gyllene medelvägen för att på så sätt appelera till den stora massan. tommy waidlich som ny ekonomisk talesman och carina moberg hämtas upp som nya spelare men låter som den där outhärdliga papegojan man hört förut...inget nytt under solen
juholt har redan problem....
klicka på rubriken så kan du läsa åsa linderborgs hela analys....
