så har den då äntligen kommit... jag avser naturligtvis camilla "robinson" läckbergs nya och efterlängtade deckare, "sjöjungfrun".
en veritabel kioskvältare i klass med en novell i ungdomstidningen "min häst" som en viss g w uttryckte detpå kultursidan i en av våra stora drakar.
mådan och läckberg är i samma genre dvs. den indolenta samling individer som tycks dominera
den mediala världen i sverige.
bjud in dig själv till televisionens morgonsoffor och se till att du får uttala dig om allt och alla såsom den veritable expert du är på ämnet ( oavsett vilket), dvs lär av stig malm!
här ett utdrag från cl:s senaste
”Någonting nytt?” Gösta Flygare höjde frågande kaffekannan mot Patrik, som just hade klivit in i stationens lilla kök. Patrik nickade ja tack och slog sig ner vid bordet. Ernst hörde att det
var fika på gång och kom inlufsande och lade sig under bordet i hopp om att det skulle trilla ner en eller annan godsak som han raskt kunde slicka upp med sträv tunga."
flygare höjer kaffekannan - det är väl det mest roliga i det här utdraget. eller också möjligtvis det att man fylls av en viss sympati för den lusige hunden "ernst"
ge mig nåt annat: det finns ju bra förfatare: rendell, fossum ( holt = ibland) och åsa larsson!
samtidigt ger cl visst ut en bok om mat från fjällbacka..... ( med tång och sjögräs som bas ingredienser...)
att skriva är en passion med mycket transpiration. se här ett citat från henne:
"en klok människa sade en gång att författande handlar om 1% inspiration och 99% transpiration och jag kan personligen garantera att det stämmer. så våndas inte alltför mycket över hur orden faller - se till att de faller istället, låt det flöda.
vad menar quinnan egentligen: att vi skall transpirera ( =inspirera?), svettas och lukta sur tång eller????
jag förväntar mig ett alfahane-upprop: låt oss bojkotta dessa erbarmliga epos....kulturens wektare: det här är en särskild uppmaning till dig! ge oss några tips!
ps den enda drottning som jag förknippar med fjällbacka är ingrid bergman...