och jag inser att det är länge sedan...
löpsedlarna skriker ut:
"bert utgör ett hot mot picasso..."
men picasso är väl död sedan länge - skall bert bli konstnär? frågan inställer sig omedelbart..
"kanotmannen minns inte hur han dog" vem minns de? låt mig i så fall få kontakt med denna varelse...
nåväl:
jag inser att jag hyser nån slags hat-kärlek till den här staden
den är vacker, farlig och samtidigt utstrålar den en provinsialistisk och småborgerlig attityd.
människor jag möter pratar om ägarkapital, kör näsan i vädret och pladdrar om de senaste händelserna inom stureplansmaffians domäner.
det är flärd och högborgerlighet som gäller!
och i hörnen och prången häckar de magiska tiggarna: de som har 16 bröder och ingen inkomst, har drabbats av helvetets farsoter i form av hiv/aids, malaria och digerdöden...
det är en konstig värld och den är inte särskilt trovärdig.
imorgon lämnar jag utmarkernas huvudstad...det känns bra
"vill du ha din frihet får du ta den"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar