är alla rädda för varandra.
om man inte var rädd från början så infann sig nog den rädslan det här året...
den här arbetsplatsen är en i raden av alla andra som är konformistisk, stel, linjär, byråkratisk och toppstyrd.
man undrar varför det blev så här.
ta det här med relevant information..får vi det eller?
nä!
istället får vi reda på när det serveras bullar, gustav-adolfsbakelser, julavslutningar, rikskupongsbeställningar, påminnelser i det oändliga om uppdateringar och modifieringar, prova-på-aktiviteter, ärendestatistik, klimatkompensation, praktikanter, röstsvar och annat som förhöjer tillvaron...
får vi reda på omorganisationer, tillsättning av tjänster, verksamhetsplaner, avtal .... nä!
den här arbetsplatsen blir allt tystare...
3 kommentarer:
Det låter nästan som om du jobbar på Landstinget? Känner igen syndromet! Varför har det blivit så?
jag tro inte att det är nån skillnad var man än jobbar i det här landet numera....
Personligheten är inte objektivt mätbar, hon kan inte helt fångas in i ett vetenskapligt system. Bakom varje teori upptäcker vi individen, den människa som allt detta händer med. Här finner vi de djupaste och mest fundamentala frågorna - om kärleken, meningen med livet, individens frihet, ansvar, lidande och död.
Skicka en kommentar